Skam

Jag skäms för att ditt förhållande gick sönder. Jag skäms för att du valde mig. Jag skäms för att han inte får leka på er gräsmatta längre. Med den lilla sandlådan.

Jag skäms för att det inte började som ett kärleksförhållande ska börja. Med ballonger och serpentiner, rosor och champagne, tårta och gelèhallon. Drömmar om framtiden.

Det var smussel och spänning. Och jag kände mig utvald. Utvald för att du valde mig, för att du älskade mig, gav din tid till mig. Istället för någon som väntade på dig. Någon som offrade sina tårar för din skull. Jag skäms för att du valde mig. Jag skäms för att jag inte kan älska dig. Jag kan inte älska dig för jag skäms för vår kärlek.

Jag vill inte skämmas för vår kärlek. För oss.

Tänk om. Tänk om. Tänk om jag inte skämdes. Tänk om jag inte skämdes för hur det började. Då skulle jag kanske känna längtan efter dig. Tänk om jag inte skämdes när jag träffar henne. Då kanske jag inte skulle känna mig osäker.

Tänk om jag inte skämdes. Då kanske jag skulle våga lita på dig. På oss.

Då skulle jag kunna släppa ner mina axlar till sin rätta plats. Då skulle jag kanske le. Då skulle jag inte bita ihop käkarna så att huvudet värkte. Då skulle jag kanske inte låta elak i rösten. Då skulle kanske allt vara annorlunda.

Om jag inte skämdes så.