Han svarade aldrig rakt. Alltid svävande, dubbeltydigt. Hon som var osäker på tryggheten från början skälvde inuti när hon alltid svarade honom ärligt sårbart men inte bemöttes på samma sätt. Det värkte i hennes axlar och skuldror. Knöt sig i magen och bröstet. Det var tydligen skillnad. På vad han ansåg sig ha rätt till. Att kräva svar, det var precis vad han gjorde. Krävde, förväntade sig. Gränslöst. Hänsynslöst. Men tystnade eller drog sig undan eller attackerade när hon frågade honom något. Han var allt. Centrum. Hans verklighet var den som skulle gälla. Hon var ett verktyg eller leksak för att uppnå det han behövde. Att få känna makt. Att få känna sig överlägsen. Och han lyckades verkligen. Han levde genom hennes känslor. Att få henne att känna var hans förväntan. När hon stängde av verkade det som att han blev orolig och osäker. Som att han inte fanns längre blev betydelselöst. Det kunde inte finnas en större missuppfattning. Han betydde allt för henne. Hon...