Fortsätt till huvudinnehåll

skammen

Skammen

Jag blev både skammad och skämdes.
Över helt olika saker.
Jag blev skammad för att du inte kan bära din egen skam. Jag skämdes för mitt lilla barn som bor inuti mig fortfarande fick panik av att inte vara självklart sedd, älskad och trygg. Jag skämdes över mina egna känslor. Att tvångsmässigt nå ut. Att visa kärlek med reservation. Beredd att dra sig undan. Ett skamlöst beteende egentligen. Och jag har skämts så över det. Över att inte vara trygg. Skämts över att inte vara den jag önskade att jag vore. Trygg tillitsfull. Jag har alltid försökt men det har skavt. Jag har alltid gett men sällan fått tillbaka. Jag har skämts över att vara jag. Att inte bli sedd och bekräftad. Att bli hyllad och skammad för någon jag inte är. Aldrig speglad i mina egna känslor. 

Därför har jag kommit till att inte vara i kontakt med mina egna känslor. Den känsla jag varit i kontakt med har varit ilska. Då har jag kanske blivit bekräftad om än inte förståd. Snarare skuldbelagd och skammad. Den känsla jag känt har jag skammats för. Jag har lärt mig skämmas för att jag känner. Om och om igen. 

I alla relationer. 

Hat jag skämts över att vara jag. 

Aldrig trygg. 

Senast rädd att göra fel. 
Och allt jag gjorde var fel. 

Innan rädd att inte vara glad och rolig. 
Det var aldrig jag som stod för glädjen och skämten. 

Egentligen rädd att alls finnas. 
Utan känslor finns man inte. 
Det enda jag upplevt är ångest. 
Ångest som en förnekelse av känslor. 

Ilska. Vad har den stått för?
Att jag finns. 
Den har stått för att synliggöra mig själv. 
Att jag existerar. 

Men den behöver inte användas så längre. Den kan vila och återhämta sig. 
Jag finns. Jag existerar. Jag kan bära mig själv och mina känslor. Jag är stark. Jag har klarat så otroligt mycket. Jag andas. Jag lever. Jag känner. Jag har alltid känt. 


Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lättnad

Plötsligt Oväntat  Lättnad Som att något inuti förstår. Som att något faller på plats. Varken hjärtat eller hjärnan hänger med. Hjärtat vill göra ont och fortsätta gråta. Hjärnan vill vara arg och hata. Men så någonstans där i djupet, mycket starkare tar en lättnad över.  En stor blå ballong fylls.  Sköljer över mig. När jag kan se att allt bara var bluff. Från början till oändligheten.  Jag känner mig som en vinnare. Jag känner lättnad.  Jag förstår det inte ens själv.  Som att sår är läkta och det känns ingenting när salt strös i dom. Det är inte ens salt.  Det är två andra personer.  Som inte alls har med mig att göra.  Och jag ser mina ord min text mitt mejl på ett annat sätt.  Som att det där inuti har skrivit det åt mig. 
Skicka en kommentar
Läs mer

Att gömma sig

Fräknarna på kindbenen. Vinden i håret. En tunn knälång bomullskjol som fladdrar lätt när hon går trottoaren fram. Orange strandväska över axeln och mörkbruna riktigt glassiga solglasögon. Hon låser upp porten med sin blinbling-nyckelknippa, i trapphuset på väg upp till lägenhetens ytterdörr kommer det molande trycket från bröstet. Trappstegen blir tyngre och tyngre, innan sista avsatsen har hon stängt av allt. Hon ser att dörren är låst, ändå känner hon på dörrhandtaget samtidigt som hon gräver i väskan efter nyckeln hon just lagt dit. Längst ner bland mobiltelefonen, papper, plånbok, läppglans, necessär, hårborste och anteckningsbok ligger nyckelknippan. Herman verkar inte kommit hem än. Han brukar ha hunnit före henne, börjat med maten och fråga hur hon har haft det. Det knyter sig i magen och hon går in i sovrummet för att byta om. Säckiga byxor och ett för litet linne. Rosa foppatofflor och av med klockan. Ut med linserna, sätta håret i en hästsvans och slänga BHn i tvätten. Hon b...
3 kommentarer
Läs mer

förvirring

Varför förändras hon?  Varför vill hon? Varför litar hon inte på sig själv? Varför tror hon att hon måste förändras? Hon är ju guds skapelse.  Varför gör hon något som inte fungerar? Av rädsla. Hon kände inte tillit. Tänker hon måste förändra sig. Att hon inte duger som hon är. Så valde hon att tro på sig själv. På sina val. På sina känslor. På honom. Hon la hela sitt liv i någon annans makt.  Men hon ägde sina egna tankar känslor och handlingar. Så hon kunde uttrycka sig. Hon kunde uttrycka att det han gjorde inte var okej. Att hon ville annorlunda. Då straffade han henne. Med tystnad, med så mycket jävligheter i syfte att även styra hennes tankar handlingar o känslor. Men känslor går inte att styra. Känslor finns för din överlevnad när orden tar slut.  Hon vill inte längre känna hat, ilska, sorg bitterhet, saknad. Hon vill lämna över det till det gudomliga och vara den hon är när ljuset brinner.  Hon ber att det ska ske. 
Skicka en kommentar
Läs mer