samspelet i en relation utan tillit

Tillit. Tillit betyder förtroende till ens person vilja och förmåga att hjälpa och skydda. Empati. Förståelse för en annan persons perspektiv. Tillit och empati är lättare när man känner trygghet i sig själv. När man förstår sina egna känslor och har tillit till sin egen förmåga. När man accepterar sig själv som man är och är medveten om sina förmågor, styrkor och svagheter. När man besitter självinsikt och är självreflekterande. I en realtion där ena parten brister i att hjälpa och stötta och/eller saknar förmåga att se saker ur andras perspektiv får samspelet många svårigheter. Kärlek och relationer handlar i grunden om tillit och empati. En kärleksrelation där man känner sig bekräftad, trygg och sedd förutsätter att bägge parter har förmåga och vilja att känna eller utveckla tillit och empati. När tilliten brister. När förtroendet för att den andra ska stötta och hjälpa försvinner. Då ligger det nära till hands att även empatin minskar. Tilliten och empatin är något som förändras beroende på samspelet i en relation. Samspelet beror på hur trygg man är i sig själv och förmågan och medvetenheten om sina egna tankar, känslor och handlingar samt hur jag kan reglera dessa. Stress påverkar kapaciteten att vara kvar i sin egen trygghet och kunna ha distans till sina tankar, känslor och handlingar. Känslor kan ha en tendens att "dra iväg" med ens klokhet. Tankarna får fritt spelrum och man blir handlingsförlamad eller agerar i affekt. Var kommer känslorna ifrån? Bland annat från EGOT. Egot är känslor. Men alla känslor är inte EGOT. När man accepterar sig själv. När man tillåter sig att känna självkänsla. När man har förmåga att bekräfta hela sitt väsen. Då, först då kan EGOT betraktas och det autentiska få medvetande. När sinnerna inte grumlas av EGOTS oro att inte finnas. När sinnerna kan ta in det som faktiskt händer. När egot inte färgar och filtrerar det självkänslan säger. Då kan intuitionen öppnas. Intiutionen är en övrgripande medvetenhet är alla delar i en samspelar. När egot, det autentiska, sinnerna samarbetar. Detta kan endast infinna sig när tillit till självkänsla finns. Självkänsla kan liknas vid att jag finns och jag tar hand om mig. Jag är värdefull. Så varifrån kommer hämndbegär och behovet av att prata illa om den som sårat en? Är det egot? Är det det autentiska? Är det sinnerna som reflekterar det som uppfattats? Jag har inte funderat på det. Det är självkänslan som har fått sig en skada. Någon som är viktig för mig handlar så att jag inte känner mig värdefull. Egot blir rädd att bli övergivet. Autentiska jaget upplever sig kränkt. Sinnerna tar intryck av desutiktiva ord, synintryck etc. De sammantagna blir att intiutionen söker sig till ett sammanhang där det finns bekräftelse. Där det sårande upphör att blöda. För att uppnå balans. Samspelet blir väldigt splittrat och har sin grund i åtminstone en människas bristande självkänskla och förmåga att ta hand om sitt inre liv och välbefinnande själv. Det har sin grund i åtminstone en människas djupa gömda övertygelse om att vara värdelös. Det finns en skam över att inte kunna ta hand om sitt inre liv en skam över sin övertygelse om att vara värdelös. Så länge som skammen får utrymme och inte tillkännages kommer skammen att styra alla ens tankar, känslor och handlingar. Skammen får inte kännas vid eller erkännas. Det är som en paradox. Och kallas förnekelse. Det är ofta omedvetet. Skammen kan styra hela en människas liv om den inte får komma fram i ljusets och erkännas. Jag skäms över att vara jag. Skammen att inte ha en övertygelse som sin egen värdefullhet. Skammen att inte ha förmåga att själv fylla det inre tomrummet. Konsekvensen blir att någon annan ska fungera som ett substitut för det bristande självförtroendet. Egot kliver fram och fyller en viktig funktion. Egots uppgift är att förse dig med det du saknar. Saknar du en egen känsla av att vara värdefull, god självkänsla och förmåga att ta hand om ditt inre så kommer egot att söka efter något som kan ge dig det. Alkohol, sex, spel. Ger tillfällig lättnad. Egot bekräftar dig. Relationer. När egot styr kommer relationer till andra människor endast att gå ut på att få bekräftelse. Det kan vara en reaktion från någon. Det behöver inte ens vara positivt, en reaktion räcker. Men i en relation finns det 2 parter. Det är inte personen med minimal känsla av att vara värdefull och en flaska sprit, där flaskan aldrig kräver något tillbaka. Men å andra sidan aldrig har empati för dig eller kommer finnas kvar när du druckit upp den. Med en annan människa behöver även du kunna ge stöd, hjälp och vara empatisk. Men eftersom du saknar förmåga att förstå dina egna känslor och förmåga att ta hand om din egen självkänla kommer du aldrig att kunna ge din partner detta. Däremot kommer du att förvänta dig detta av din partner. För ditt ego styr dig. När din partner berättar om sina behov, gör sig skammen påmind. Skammen att du inte tror du är värd att bli älskad. Automatiskt instinktivt så förnekas skammen. Och skuld läggs på din partner som avkräver dig något du är oförmögen att ge. Det finns 2 val. 2 vägar. under lång tid låter skammen dig lägga skulden på din partner. Din partner får bära skammen som egentligen tillhör dig att göra upp med. Den dagen din partner inte längre bär din skam kan du be om hjälp av en professionell terapeut. Eller förneka skammen ännu mer och söka dig vidare för att få dne bekräftelse du saknar att ge dig själv. I en relation är det ditt autentiska jag som ska bekräftas. Bekräftelse i en relation är empati och tillit. Tillit är en slags bekräftelse. Tilliten skadas och det tar tid att bygga upp den igen. Jag har orsakat att du inte längre känner tillit till mig. Mina val att inte vilka stötta och hjälpa och skydda dig kommer av att jag aldrig blivit bemött empatiskt av dig och tillslut väljer att inte ge mer av mig själv. Kanske kan din tillit till mig återfås. Vill jag det? Vad innebär det? Jag vill det men jag är inte säker på att mitt autenstiska jag känner sig trygg med vad det innebär. Det är här en dysfunktionell personlighet visar sig. Om du ska återfå tilliten till mig behöver även du samspela på ett empatiskt sätt. Men en person som inte kan det? Där enda sättet är att först vinna personens tillit vilket verkar innbära att helt och hållet sätta sina egna behov åt sidan. Som en terapeut. Är jag beredd till det? Till vilket pris? tillit. ett litet ord. kanske det största av alla.