Fortsätt till huvudinnehåll

EGOT

Efter år av självömkan och grubblerier. Efter sömnlösa ångestfyllda nätter. Efter panikartad jakt på bekräftelse. Efter massor med kloka slutsatser. Efter många modig val. Efter tårar av lycka och tårar av förtvivlan. Jag lever. Jag har levt hela mitt liv. Jag har hela mitt liv kvar att leva. Alla andetag ska andas. Ända tills det sista. Människor jag mött och kommer att möta. Jag kommer bli lurad igen. Jag kommer känna mig lurad igen. Jag kommer gråta igen. Jag hoppas jag kommer känna mig hel och lätt och känna tillfredställelse. Viktigast av allt är att jag litar på mig själv. Idag. Jag tillåter mina känslor att finnas. Oavsett vad andra säger om dom. Varför har andra åsikter om ens känslor? Den egna osäkerheten. Den egna känslomässiga distanseringen. Att förstå. Att andras åsikter om ens egna känslor egentligen handlar om deras inre liv. Åsikterna, reaktionerna är projiceringar som används när något inuti berörs. Något man är omedveten om. Något som stör, skaver rubbar ens själv. Behovet att ha kvar sin kontroll. Att inte ha kontakt med sin egen inre gestalt får följden att kontrollera andra genom att påpeka och ha åsikter om andras handlingar, tankar och känslor. Jag behöver förstå. Vad skapar handlingarna? När har jag åsikter om andra? Varför? Vad vad skapas det? Hur kan mina känslor och reaktioner vara så annorlunda beroende på vilken relation jag har till den andra människan? För mitt ego existerar.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lättnad

Plötsligt Oväntat  Lättnad Som att något inuti förstår. Som att något faller på plats. Varken hjärtat eller hjärnan hänger med. Hjärtat vill göra ont och fortsätta gråta. Hjärnan vill vara arg och hata. Men så någonstans där i djupet, mycket starkare tar en lättnad över.  En stor blå ballong fylls.  Sköljer över mig. När jag kan se att allt bara var bluff. Från början till oändligheten.  Jag känner mig som en vinnare. Jag känner lättnad.  Jag förstår det inte ens själv.  Som att sår är läkta och det känns ingenting när salt strös i dom. Det är inte ens salt.  Det är två andra personer.  Som inte alls har med mig att göra.  Och jag ser mina ord min text mitt mejl på ett annat sätt.  Som att det där inuti har skrivit det åt mig. 
Skicka en kommentar
Läs mer

Att gömma sig

Fräknarna på kindbenen. Vinden i håret. En tunn knälång bomullskjol som fladdrar lätt när hon går trottoaren fram. Orange strandväska över axeln och mörkbruna riktigt glassiga solglasögon. Hon låser upp porten med sin blinbling-nyckelknippa, i trapphuset på väg upp till lägenhetens ytterdörr kommer det molande trycket från bröstet. Trappstegen blir tyngre och tyngre, innan sista avsatsen har hon stängt av allt. Hon ser att dörren är låst, ändå känner hon på dörrhandtaget samtidigt som hon gräver i väskan efter nyckeln hon just lagt dit. Längst ner bland mobiltelefonen, papper, plånbok, läppglans, necessär, hårborste och anteckningsbok ligger nyckelknippan. Herman verkar inte kommit hem än. Han brukar ha hunnit före henne, börjat med maten och fråga hur hon har haft det. Det knyter sig i magen och hon går in i sovrummet för att byta om. Säckiga byxor och ett för litet linne. Rosa foppatofflor och av med klockan. Ut med linserna, sätta håret i en hästsvans och slänga BHn i tvätten. Hon b...
3 kommentarer
Läs mer

Skam

Jag skäms för att ditt förhållande gick sönder. Jag skäms för att du valde mig. Jag skäms för att han inte får leka på er gräsmatta längre. Med den lilla sandlådan. Jag skäms för att det inte började som ett kärleksförhållande ska börja. Med ballonger och serpentiner, rosor och champagne, tårta och gelèhallon. Drömmar om framtiden. Det var smussel och spänning. Och jag kände mig utvald. Utvald för att du valde mig, för att du älskade mig, gav din tid till mig. Istället för någon som väntade på dig. Någon som offrade sina tårar för din skull. Jag skäms för att du valde mig. Jag skäms för att jag inte kan älska dig. Jag kan inte älska dig för jag skäms för vår kärlek. Jag vill inte skämmas för vår kärlek. För oss. Tänk om. Tänk om. Tänk om jag inte skämdes. Tänk om jag inte skämdes för hur det började. Då skulle jag kanske känna längtan efter dig. Tänk om jag inte skämdes när jag träffar henne. Då kanske jag inte skulle känna mig osäker. Tänk om jag inte skämdes. Då kanske jag skulle våg...
En kommentar
Läs mer