ballongen

Skriva varje dag

Varenda dag

I vissa tillstånd var det lättare att formulera sig än i andra.

Nu var det ett andra tillstånd.

Men hon hade bestämt sig. 

Skriva varje jävla dag.

I andra tillstånd var känslorna överväldigande så orden fick liksom inte plats. 

Det var som en stor ballong av kaos som fyllde henne och orden trycktes undan. 

Kaoset skar på undersidan av huden. 

Som vassa glasskärvor.

Det gick inte att formulera ord när glasskärvor skär på undersidan av hela huden precis överallt. 

Man är upptagen av sina kroppsförnimmelser som man inte alls förstår. Dom är totalt överväldigande.

Det är en upprymdhet som inte får utlopp.

En känsla av att vara uppjagad men inte förstå varför. 

Den måste uppstått för länge länge sedan innan hon hade några ord. 

När enda sättet att lindra var att stänga av. Att tro att man dog. 

Om hon kunde låta kroppen prata. 

Hon la sig stilla och började känna. Tona in. Våga vara. Inte mentalt vilja krypa ur sitt eget skinn.