Fortsätt till huvudinnehåll

Maktlöshet

Att vara maktlös gör mig förbannad. Jag ser på tv. En präst som förklarar kärlek, tvivel och olikheter för en sviken skild 35-årig kvinna som vill hitta svar och bli lycklig igen. Känner så igen mig. Det är av olikheter vi utvecklas. Av att släppa kontrollen. Och bli hängiven livet.

Välkomna det okända. Våga släpp kontrollen. Jag tar kontroll över min maktlöshet genom att skriva månadslånga matlistor och förbannar den som handlar något som inte stod på handelslappen. Förbannar den som inte ställer skorna i skohyllan. Förbannar den som spolar med för varmt vatten och för hårt tryck. Förbannar den som äter mackor fast vi skall gå ner i vikt med GI metoden. Förbannar den som inte har samma behov av kontroll som jag. Glädjedödaren. Kontrollfreaket. Grips av panik och vrålar ut min inneboende ångest över att jag inte har makt att bestämma färgen på sambons sons overall.

Varför detta kontrollbehov? Varför tror jag inte jag duger? Varför är jag bättre än alla andra? (Fast det är ju endast och bara en bluff) Jag vågar helt enkelt inte släppa kontrollen. Tänk om jag är nobody då. Tänk om ingen vill ha mig.

Det är så jobbigt med kontroll. Med gräl för smutsiga strumpor på golvet. Det är så jobbigt att aldrig aldrig nånsin kunna bara vara. Kunna känna att just nu känns livet underbart. Just nu är jag totalt avslappnad och lycklig. Att alltid alltid ha kontroll. Att aldrig släppa dig in på livet. Att aldrig våga.

Skulle vilja bara vara. Så får andra göra som dom vill.
Jag älskar ju dig ändå! ;-)

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lättnad

Plötsligt Oväntat  Lättnad Som att något inuti förstår. Som att något faller på plats. Varken hjärtat eller hjärnan hänger med. Hjärtat vill göra ont och fortsätta gråta. Hjärnan vill vara arg och hata. Men så någonstans där i djupet, mycket starkare tar en lättnad över.  En stor blå ballong fylls.  Sköljer över mig. När jag kan se att allt bara var bluff. Från början till oändligheten.  Jag känner mig som en vinnare. Jag känner lättnad.  Jag förstår det inte ens själv.  Som att sår är läkta och det känns ingenting när salt strös i dom. Det är inte ens salt.  Det är två andra personer.  Som inte alls har med mig att göra.  Och jag ser mina ord min text mitt mejl på ett annat sätt.  Som att det där inuti har skrivit det åt mig. 
Skicka en kommentar
Läs mer

Att gömma sig

Fräknarna på kindbenen. Vinden i håret. En tunn knälång bomullskjol som fladdrar lätt när hon går trottoaren fram. Orange strandväska över axeln och mörkbruna riktigt glassiga solglasögon. Hon låser upp porten med sin blinbling-nyckelknippa, i trapphuset på väg upp till lägenhetens ytterdörr kommer det molande trycket från bröstet. Trappstegen blir tyngre och tyngre, innan sista avsatsen har hon stängt av allt. Hon ser att dörren är låst, ändå känner hon på dörrhandtaget samtidigt som hon gräver i väskan efter nyckeln hon just lagt dit. Längst ner bland mobiltelefonen, papper, plånbok, läppglans, necessär, hårborste och anteckningsbok ligger nyckelknippan. Herman verkar inte kommit hem än. Han brukar ha hunnit före henne, börjat med maten och fråga hur hon har haft det. Det knyter sig i magen och hon går in i sovrummet för att byta om. Säckiga byxor och ett för litet linne. Rosa foppatofflor och av med klockan. Ut med linserna, sätta håret i en hästsvans och slänga BHn i tvätten. Hon b...
3 kommentarer
Läs mer

förvirring

Varför förändras hon?  Varför vill hon? Varför litar hon inte på sig själv? Varför tror hon att hon måste förändras? Hon är ju guds skapelse.  Varför gör hon något som inte fungerar? Av rädsla. Hon kände inte tillit. Tänker hon måste förändra sig. Att hon inte duger som hon är. Så valde hon att tro på sig själv. På sina val. På sina känslor. På honom. Hon la hela sitt liv i någon annans makt.  Men hon ägde sina egna tankar känslor och handlingar. Så hon kunde uttrycka sig. Hon kunde uttrycka att det han gjorde inte var okej. Att hon ville annorlunda. Då straffade han henne. Med tystnad, med så mycket jävligheter i syfte att även styra hennes tankar handlingar o känslor. Men känslor går inte att styra. Känslor finns för din överlevnad när orden tar slut.  Hon vill inte längre känna hat, ilska, sorg bitterhet, saknad. Hon vill lämna över det till det gudomliga och vara den hon är när ljuset brinner.  Hon ber att det ska ske. 
Skicka en kommentar
Läs mer