Fortsätt till huvudinnehåll

Att vara storsint

Hon är storsint och generös. I hemlighet småsint och respektlös.
Hon är leende och vän. I hemlighet arg och frän.
Hon är ledsen och nere. I hemlighet lat och grubblande.

Hon är som folk är mest. I hemlighet vill hon kanske prova dö. För att kunna sitta uppe på molnen och se hur många som ska komma på hennes begravning. Med lackkistan och gula rosor. I hemlighet myser hon med tanken på de sörjande storsinta närvarande, de nära och kära, på bilden av en leende storsint hemlighetsfull numera avliden vän, dotter, sambo och kollega.

I hemlighet är så så långt från att vara storsint någon kan komma.

Kommentarer

  1. Intressant och säkert sant även om du dragit det till sin spets. Tycker mest om första stycket, enkla kontraster som står för sig själva.

    SvaraRadera
  2. Sista stycket är äckligt obehagligt, för man kan nästan inte stå för att man skriver de orden..... Men det är också en krypande känsla. Och det är häftigt att sätta ord på känslor.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Skrivpuff 170504: BORTA

Är du helt jävla borta? Han sparkade på stenen framför så det plaskade till i en svart vattenpöl. Spottade och lutade undersidan av armen mot väggen i gångtunneln. Va? Han vände sig om och skrek. Svara då! Hon svarade inte utan lutade sig framåt över sin cykelsadel. Blundade inför sin spegelbild i den våta asfalten. Vågade inte titta upp. Hon visste att han grät under huvtröjan. Ingen mening, inga ord skulle hjälpa eller lindra. Fy fan. Han vände sig om igen och slog knytnäven i den räfflade metallväggen. Hon hörde hans hulkningar, visste inte riktigt om han ville att hon skulle höra dem eller om han försökte dölja det. Tiden hade stannat, känslorna och upplevelsen höll fast dem. En sekund. En till sekund. Nu står vi här. Nu står dom där. Han och hon. En gemensam stig fram till gångtunneln. Vid tunnelns slut skiljs deras vägar för alltid.

Skam

Jag skäms för att ditt förhållande gick sönder. Jag skäms för att du valde mig. Jag skäms för att han inte får leka på er gräsmatta längre. Med den lilla sandlådan. Jag skäms för att det inte började som ett kärleksförhållande ska börja. Med ballonger och serpentiner, rosor och champagne, tårta och gelèhallon. Drömmar om framtiden. Det var smussel och spänning. Och jag kände mig utvald. Utvald för att du valde mig, för att du älskade mig, gav din tid till mig. Istället för någon som väntade på dig. Någon som offrade sina tårar för din skull. Jag skäms för att du valde mig. Jag skäms för att jag inte kan älska dig. Jag kan inte älska dig för jag skäms för vår kärlek. Jag vill inte skämmas för vår kärlek. För oss. Tänk om. Tänk om. Tänk om jag inte skämdes. Tänk om jag inte skämdes för hur det började. Då skulle jag kanske känna längtan efter dig. Tänk om jag inte skämdes när jag träffar henne. Då kanske jag inte skulle känna mig osäker. Tänk om jag inte skämdes. Då kanske jag skulle våg...

kvällen

Hon längtade efter sina kvällar.  Försiktigt. Trevande.  En känsla. Något litet steg bort från avstängdheten. Livet knackade på försiktigt försiktigt. Hon bara var. Stod stilla. Lät det ske. Hon vågade inte lita på att hon faktiskt kände något igen. Något i sig själv. Något fint. Något värdefullt. Något skört.  Att längta efter kvällen. Att få ta hand om sig litegrann. Att lägga sig bland kuddarna. Höra tystnaden. Få uttrycka orden i meningar. Bilda stycken. Förmedla något skapa något. Att kunna upplevs både sorg och svartsjuka samtidigt känna lugn och att vara tillfreds. Att bara vara.  Detta är. Smärtan var mindre intensiv. Kroppen skälvde inte i dödsångest.  Det var inbäddat. Förvarat. Fint. Prydligt. Skulle arkiveras. Detta ville hon glömma. Alla hemskheter önskade hon att hon aldrig skulle glömma men detta önskade hon intensivt skulle försvinna ur hennes minne för evigt och alltid.  Det var skamfyllt, fullt av ånger och förnekelse. Ändå hade det hänt. ...