Fortsätt till huvudinnehåll

I väntan

Han kom in i rummet, brun kostym. Brun rutig kostym. Bruna rutor och bruna ränder. Ljusbruna ränder. Gulnad långärmad skjorta och glasögon som var inne på sin andra modesväng. Han stängde dörren omsorgsfull och vände sig om. Lättade lite på slipsen, lyfte av glasögonen och tog sig för pannan. Lämnade plastbågarna på sitt ädla skrivbord och gick fram till fönstret. Satte handen i höften, just vid sitt dyra läderbälte.

Vad fan gör man nu? Orden ekade innanför det mörkbruna hårburret som vilken kvinna som helst suckande hade dragit sina fingrar genom. Snart är det över. Snart kommer dom. Medan han stod på sitt kontor och inväntade sina sista minuter inom sin yrkeskarriär, inom någon yrkeskarriär överhuvudtaget, rasslade det i hisskedjorna och det trånga hissutrymmet var på väg ned genom byggnaden till entrèplan.

Innan hissen kommit fram till hans egna våningsplan hade han lämnat sitt rum och tagit brandtrappan upp till takterassen.
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Skrivpuff 170504: BORTA

Är du helt jävla borta? Han sparkade på stenen framför så det plaskade till i en svart vattenpöl. Spottade och lutade undersidan av armen mot väggen i gångtunneln. Va? Han vände sig om och skrek. Svara då! Hon svarade inte utan lutade sig framåt över sin cykelsadel. Blundade inför sin spegelbild i den våta asfalten. Vågade inte titta upp. Hon visste att han grät under huvtröjan. Ingen mening, inga ord skulle hjälpa eller lindra. Fy fan. Han vände sig om igen och slog knytnäven i den räfflade metallväggen. Hon hörde hans hulkningar, visste inte riktigt om han ville att hon skulle höra dem eller om han försökte dölja det. Tiden hade stannat, känslorna och upplevelsen höll fast dem. En sekund. En till sekund. Nu står vi här. Nu står dom där. Han och hon. En gemensam stig fram till gångtunneln. Vid tunnelns slut skiljs deras vägar för alltid.
En kommentar
Läs mer

Att gömma sig

Fräknarna på kindbenen. Vinden i håret. En tunn knälång bomullskjol som fladdrar lätt när hon går trottoaren fram. Orange strandväska över axeln och mörkbruna riktigt glassiga solglasögon. Hon låser upp porten med sin blinbling-nyckelknippa, i trapphuset på väg upp till lägenhetens ytterdörr kommer det molande trycket från bröstet. Trappstegen blir tyngre och tyngre, innan sista avsatsen har hon stängt av allt. Hon ser att dörren är låst, ändå känner hon på dörrhandtaget samtidigt som hon gräver i väskan efter nyckeln hon just lagt dit. Längst ner bland mobiltelefonen, papper, plånbok, läppglans, necessär, hårborste och anteckningsbok ligger nyckelknippan. Herman verkar inte kommit hem än. Han brukar ha hunnit före henne, börjat med maten och fråga hur hon har haft det. Det knyter sig i magen och hon går in i sovrummet för att byta om. Säckiga byxor och ett för litet linne. Rosa foppatofflor och av med klockan. Ut med linserna, sätta håret i en hästsvans och slänga BHn i tvätten. Hon b...
3 kommentarer
Läs mer

samspelet i en relation utan tillit

Tillit. Tillit betyder förtroende till ens person vilja och förmåga att hjälpa och skydda. Empati.  Förståelse för en annan persons perspektiv.  Tillit och empati är lättare när man känner trygghet i sig själv.  När man förstår sina egna känslor och har tillit till sin egen förmåga.  När man accepterar sig själv som man är och är medveten om sina förmågor, styrkor och svagheter.  När man besitter självinsikt och är självreflekterande.   I en realtion där ena parten brister i att hjälpa och stötta och/eller saknar förmåga att se saker ur andras perspektiv får samspelet många svårigheter.  Kärlek och relationer handlar i grunden om tillit och empati.  En kärleksrelation där man känner sig bekräftad, trygg och sedd förutsätter att bägge parter har förmåga och vilja att känna eller utveckla tillit och empati.  När tilliten brister.  När förtroendet för att den andra ska stötta och hjälpa försvinner. Då ligger det nära till hands att äve...
Skicka en kommentar
Läs mer