Fortsätt till huvudinnehåll

En bluff

Grånande dag.

En eftermiddag. En eftermiddag som alla andra dagar.
Hanne promenerar hemåt.

Stora moln vilar tungt på himlen. Och hösten har just tagit vid.
Som i slutet på en film går hon längs med trottoaren. Och eftertexterna börjar rulla. Stegen är bestämda men lätta. Hade det varit slutscenen skulle hon ha tagit ett skutt. Men Hanne lever i verkligheten och i verkligheten känner man sig bara lycklig inombords. De få individer som kan uppleva lycka. Som vågar öppna sig för känslan av att vara lyckliga. Kanske är frihet lycka. Frihet. Hanne smakar tyst på ordet. Frihet. En intensiv inte alltför välbekant värme spritter i hennes bröst. Känslan av frihet. En kort stund av verklig lycka. Jag har inget att förlora längre. Freedom is just another word for nothing left to loose you know. Har du hört den va Bea?

Bea som har bjudit till middag. Bjudit Erika och Jens. Parmiddag. Helt kristallklart. För att fira helgen. Petra och Christian. Bu och Bä. Fan och hans moster. Dom får säkert jättetrevligt som det brukar heta. Välkomstsprit, för att bryta isen som alltid lägger sig trots att paren inte alls är obekanta för varandra. Tvärtom. Det är ju därför det bjuds till lördagsmys. Flundra från Saluhallen. Vina och drinka. Erika skrattar ansträngt åt allt som sägs utan att ens vara medveten om det. För att hänga med. Erikas nervösa skratt. Kanske är det rent av det som lättar upp. Tillsammans med salta pinnar och vodka vargtass. Petra pratar på. Skryter i vanlig ordning om hur mycket Jens jobbar. Bla bla bla…. Men vilken tur att din karl sliter häcken av sig så att ni kan åka på champagnesemester tillsammans. Hyra bil i Provence. Banken du själv trippar in på varenda dag betalar väl inte diamanterna du stolt glittrar med. Så visst. Det är helt i sin ordning att du skryter. Pratar på om hur mycket Jens jobbar. Ta en jordnöt till. Nä inte jordnötter. Onyttigt och omodernt. Bea håller givetvis ställningarna genom att fylla miniskålarna med cashewnötter. Som ingen äter särskilt mycket av ännu. Isen är inte riktigt bruten.

Golf golf golf golf. Hanne vet att Bea hellre vill dö än att behöva lyssna på den femtielfte golfstoryn från Danmark i påskas. Men patriarkatet styr och brudarna kniper igen. Bea njuter dock av att få visa upp lägenheten. Det är ju egentligen kvällens rubrik. Nymålat. Möbler på kredit. Skick tip-top. Sen spelar det ingen roll vad vi pratar om. Bara vi har trevligt och alla gästerna suckande kommenterar hur smakfullt Bea inrett. Äntligen kan hon ju bjuda väninnorna på middag. Nu när de har renoverat. Tidigare ville hon helst inte att någon skulle se hur de bodde. Björns skivsamling och porrsoffan i röd manchester. Beas krukväxter som mot alla odds överlevt. En lägenhet vilken som helst egentligen. Lite personlig. Lite minnen. Lite blandad kompott av Beatrice Andersson och Björn Linds bakgrunder. Containern på parkeringen förvandlades över en helg till en möblerad etta utan kokvrå.

Men gud vad snyggt! Var har du köpt den där? Petra kommenterar per automatik. Allt i enlighet med inredningsmagasinernas bildtexter. Fast variant spara. IKEA massproduktion. Men det är ju såå snyggt. Så smakfullt. Så läckert. Erika skrattar nervöst. Christian och Björn övar putt i hallen. Jens höjer volymen på stereon och bläddrar i CD fodralen. Soulklassiker strömmar ut ur högtalarna. Bea dansar framför soffan med sitt vinglas i handen. Skratten och skålandet ljuder genom fönstret ut i höstmörkret.


Hanne vandrar på den regnvåta asfalten. På väg hem. Och eftertexterna rullar.

Oh girl
I`ll be in trouble if you left me now.
Cause I don’t know where to look for love
I just don’t know how

Oh girl
How I depend on you
To get me love when I need it
Right on time you`ll always be there

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Skrivpuff 170504: BORTA

Är du helt jävla borta? Han sparkade på stenen framför så det plaskade till i en svart vattenpöl. Spottade och lutade undersidan av armen mot väggen i gångtunneln. Va? Han vände sig om och skrek. Svara då! Hon svarade inte utan lutade sig framåt över sin cykelsadel. Blundade inför sin spegelbild i den våta asfalten. Vågade inte titta upp. Hon visste att han grät under huvtröjan. Ingen mening, inga ord skulle hjälpa eller lindra. Fy fan. Han vände sig om igen och slog knytnäven i den räfflade metallväggen. Hon hörde hans hulkningar, visste inte riktigt om han ville att hon skulle höra dem eller om han försökte dölja det. Tiden hade stannat, känslorna och upplevelsen höll fast dem. En sekund. En till sekund. Nu står vi här. Nu står dom där. Han och hon. En gemensam stig fram till gångtunneln. Vid tunnelns slut skiljs deras vägar för alltid.

Skam

Jag skäms för att ditt förhållande gick sönder. Jag skäms för att du valde mig. Jag skäms för att han inte får leka på er gräsmatta längre. Med den lilla sandlådan. Jag skäms för att det inte började som ett kärleksförhållande ska börja. Med ballonger och serpentiner, rosor och champagne, tårta och gelèhallon. Drömmar om framtiden. Det var smussel och spänning. Och jag kände mig utvald. Utvald för att du valde mig, för att du älskade mig, gav din tid till mig. Istället för någon som väntade på dig. Någon som offrade sina tårar för din skull. Jag skäms för att du valde mig. Jag skäms för att jag inte kan älska dig. Jag kan inte älska dig för jag skäms för vår kärlek. Jag vill inte skämmas för vår kärlek. För oss. Tänk om. Tänk om. Tänk om jag inte skämdes. Tänk om jag inte skämdes för hur det började. Då skulle jag kanske känna längtan efter dig. Tänk om jag inte skämdes när jag träffar henne. Då kanske jag inte skulle känna mig osäker. Tänk om jag inte skämdes. Då kanske jag skulle våg...

kvällen

Hon längtade efter sina kvällar.  Försiktigt. Trevande.  En känsla. Något litet steg bort från avstängdheten. Livet knackade på försiktigt försiktigt. Hon bara var. Stod stilla. Lät det ske. Hon vågade inte lita på att hon faktiskt kände något igen. Något i sig själv. Något fint. Något värdefullt. Något skört.  Att längta efter kvällen. Att få ta hand om sig litegrann. Att lägga sig bland kuddarna. Höra tystnaden. Få uttrycka orden i meningar. Bilda stycken. Förmedla något skapa något. Att kunna upplevs både sorg och svartsjuka samtidigt känna lugn och att vara tillfreds. Att bara vara.  Detta är. Smärtan var mindre intensiv. Kroppen skälvde inte i dödsångest.  Det var inbäddat. Förvarat. Fint. Prydligt. Skulle arkiveras. Detta ville hon glömma. Alla hemskheter önskade hon att hon aldrig skulle glömma men detta önskade hon intensivt skulle försvinna ur hennes minne för evigt och alltid.  Det var skamfyllt, fullt av ånger och förnekelse. Ändå hade det hänt. ...