Fortsätt till huvudinnehåll

kvällen

Hon längtade efter sina kvällar. 
Försiktigt. Trevande. 
En känsla. Något litet steg bort från avstängdheten. Livet knackade på försiktigt försiktigt. Hon bara var. Stod stilla. Lät det ske. Hon vågade inte lita på att hon faktiskt kände något igen. Något i sig själv. Något fint. Något värdefullt. Något skört. 

Att längta efter kvällen. Att få ta hand om sig litegrann. Att lägga sig bland kuddarna. Höra tystnaden. Få uttrycka orden i meningar. Bilda stycken. Förmedla något skapa något. Att kunna upplevs både sorg och svartsjuka samtidigt känna lugn och att vara tillfreds. Att bara vara. 
Detta är. Smärtan var mindre intensiv. Kroppen skälvde inte i dödsångest. 
Det var inbäddat. Förvarat. Fint. Prydligt. Skulle arkiveras. Detta ville hon glömma. Alla hemskheter önskade hon att hon aldrig skulle glömma men detta önskade hon intensivt skulle försvinna ur hennes minne för evigt och alltid. 
Det var skamfyllt, fullt av ånger och förnekelse. Ändå hade det hänt. Hon skulle bli tvungen att omfamna det lära sig älska det och vårda det. Acceptera sig själv. Hon ville göra det på egen hand. Hon hade ingen önskan längre om att försonas med honom. Länge hade hon hoppats det. Men nu. Nu ville hon bara avsluta med sina egna känslor och tankar. Det var det enda viktiga. Att hon själv fann ro.  Kände sig tillfreds och kunde acceptera situationen. Hon behövde förstå sig själv. 
Acceptera och älska sig själv. 

Hon bad böner om att få gudomlig hjälp att släppa hoppet. Hoppet var som konstgjord andning. När det bryts är det över o slut. Hoppet är som en falsk fasad som lurar dig till något som enbart är en illusion o fantasi. Hoppet är motsatsen till verkligheten. Hoppet är så fundamentalt att ta till. Att ge upp hoppet är det svåraste mest smärtsamma en människa kan göra. 
Vi väljer inte hoppet. För det går inte heller att välja bort. Det bara sker. Omedvetet. Tillslut sker något och allt förändras. När hoppet om något släpper är det som att livets knackningar hörs igen. Innan dess är du innestängd. Att hoppas är motsatsen till frihet. Att hoppas är att vara slav i tanken. Hoppet kan vara en dröm eller mardröm. Sinnet förvandlar hoppet till en inbillad verklighet. Hoppet är en förbannelse o en välsignelse. Hoppet kan döda liv och hålla döden på avstånd.
Vad är hopp? Är hopp motsatsen till acceptans? Kanske. 
Är hopp en kraft? Det verkar så. 
Ge aldrig upp Hoppet. Jag måste ge upp Hoppet för att hopp alls ska finnas. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Skrivpuff 170504: BORTA

Är du helt jävla borta? Han sparkade på stenen framför så det plaskade till i en svart vattenpöl. Spottade och lutade undersidan av armen mot väggen i gångtunneln. Va? Han vände sig om och skrek. Svara då! Hon svarade inte utan lutade sig framåt över sin cykelsadel. Blundade inför sin spegelbild i den våta asfalten. Vågade inte titta upp. Hon visste att han grät under huvtröjan. Ingen mening, inga ord skulle hjälpa eller lindra. Fy fan. Han vände sig om igen och slog knytnäven i den räfflade metallväggen. Hon hörde hans hulkningar, visste inte riktigt om han ville att hon skulle höra dem eller om han försökte dölja det. Tiden hade stannat, känslorna och upplevelsen höll fast dem. En sekund. En till sekund. Nu står vi här. Nu står dom där. Han och hon. En gemensam stig fram till gångtunneln. Vid tunnelns slut skiljs deras vägar för alltid.
En kommentar
Läs mer

Att gömma sig

Fräknarna på kindbenen. Vinden i håret. En tunn knälång bomullskjol som fladdrar lätt när hon går trottoaren fram. Orange strandväska över axeln och mörkbruna riktigt glassiga solglasögon. Hon låser upp porten med sin blinbling-nyckelknippa, i trapphuset på väg upp till lägenhetens ytterdörr kommer det molande trycket från bröstet. Trappstegen blir tyngre och tyngre, innan sista avsatsen har hon stängt av allt. Hon ser att dörren är låst, ändå känner hon på dörrhandtaget samtidigt som hon gräver i väskan efter nyckeln hon just lagt dit. Längst ner bland mobiltelefonen, papper, plånbok, läppglans, necessär, hårborste och anteckningsbok ligger nyckelknippan. Herman verkar inte kommit hem än. Han brukar ha hunnit före henne, börjat med maten och fråga hur hon har haft det. Det knyter sig i magen och hon går in i sovrummet för att byta om. Säckiga byxor och ett för litet linne. Rosa foppatofflor och av med klockan. Ut med linserna, sätta håret i en hästsvans och slänga BHn i tvätten. Hon b...
3 kommentarer
Läs mer

samspelet i en relation utan tillit

Tillit. Tillit betyder förtroende till ens person vilja och förmåga att hjälpa och skydda. Empati.  Förståelse för en annan persons perspektiv.  Tillit och empati är lättare när man känner trygghet i sig själv.  När man förstår sina egna känslor och har tillit till sin egen förmåga.  När man accepterar sig själv som man är och är medveten om sina förmågor, styrkor och svagheter.  När man besitter självinsikt och är självreflekterande.   I en realtion där ena parten brister i att hjälpa och stötta och/eller saknar förmåga att se saker ur andras perspektiv får samspelet många svårigheter.  Kärlek och relationer handlar i grunden om tillit och empati.  En kärleksrelation där man känner sig bekräftad, trygg och sedd förutsätter att bägge parter har förmåga och vilja att känna eller utveckla tillit och empati.  När tilliten brister.  När förtroendet för att den andra ska stötta och hjälpa försvinner. Då ligger det nära till hands att äve...
Skicka en kommentar
Läs mer