kvällen

Hon längtade efter sina kvällar. 

Försiktigt. Trevande. 

En känsla. Något litet steg bort från avstängdheten. Livet knackade på försiktigt försiktigt. Hon bara var. Stod stilla. Lät det ske. Hon vågade inte lita på att hon faktiskt kände något igen. Något i sig själv. Något fint. Något värdefullt. Något skört. 

Att längta efter kvällen. Att få ta hand om sig litegrann. Att lägga sig bland kuddarna. Höra tystnaden. Få uttrycka orden i meningar. Bilda stycken. Förmedla något skapa något. Att kunna upplevs både sorg och svartsjuka samtidigt känna lugn och att vara tillfreds. Att bara vara. 

Detta är. Smärtan var mindre intensiv. Kroppen skälvde inte i dödsångest. 

Det var inbäddat. Förvarat. Fint. Prydligt. Skulle arkiveras. Detta ville hon glömma. Alla hemskheter önskade hon att hon aldrig skulle glömma men detta önskade hon intensivt skulle försvinna ur hennes minne för evigt och alltid. 

Det var skamfyllt, fullt av ånger och förnekelse. Ändå hade det hänt. Hon skulle bli tvungen att omfamna det lära sig älska det och vårda det. Acceptera sig själv. Hon ville göra det på egen hand. Hon hade ingen önskan längre om att försonas med honom. Länge hade hon hoppats det. Men nu. Nu ville hon bara avsluta med sina egna känslor och tankar. Det var det enda viktiga. Att hon själv fann ro.  Kände sig tillfreds och kunde acceptera situationen. Hon behövde förstå sig själv. 

Acceptera och älska sig själv. 

Hon bad böner om att få gudomlig hjälp att släppa hoppet. Hoppet var som konstgjord andning. När det bryts är det över o slut. Hoppet är som en falsk fasad som lurar dig till något som enbart är en illusion o fantasi. Hoppet är motsatsen till verkligheten. Hoppet är så fundamentalt att ta till. Att ge upp hoppet är det svåraste mest smärtsamma en människa kan göra. 

Vi väljer inte hoppet. För det går inte heller att välja bort. Det bara sker. Omedvetet. Tillslut sker något och allt förändras. När hoppet om något släpper är det som att livets knackningar hörs igen. Innan dess är du innestängd. Att hoppas är motsatsen till frihet. Att hoppas är att vara slav i tanken. Hoppet kan vara en dröm eller mardröm. Sinnet förvandlar hoppet till en inbillad verklighet. Hoppet är en förbannelse o en välsignelse. Hoppet kan döda liv och hålla döden på avstånd.

Vad är hopp? Är hopp motsatsen till acceptans? Kanske. 

Är hopp en kraft? Det verkar så. 

Ge aldrig upp Hoppet. Jag måste ge upp Hoppet för att hopp alls ska finnas.