Fortsätt till huvudinnehåll

EGOT

Efter år av självömkan och grubblerier. Efter sömnlösa ångestfyllda nätter. Efter panikartad jakt på bekräftelse. Efter massor med kloka slutsatser. Efter många modig val. Efter tårar av lycka och tårar av förtvivlan. Jag lever. Jag har levt hela mitt liv. Jag har hela mitt liv kvar att leva. Alla andetag ska andas. Ända tills det sista. Människor jag mött och kommer att möta. Jag kommer bli lurad igen. Jag kommer känna mig lurad igen. Jag kommer gråta igen. Jag hoppas jag kommer känna mig hel och lätt och känna tillfredställelse. Viktigast av allt är att jag litar på mig själv. Idag. Jag tillåter mina känslor att finnas. Oavsett vad andra säger om dom. Varför har andra åsikter om ens känslor? Den egna osäkerheten. Den egna känslomässiga distanseringen. Att förstå. Att andras åsikter om ens egna känslor egentligen handlar om deras inre liv. Åsikterna, reaktionerna är projiceringar som används när något inuti berörs. Något man är omedveten om. Något som stör, skaver rubbar ens själv. Behovet att ha kvar sin kontroll. Att inte ha kontakt med sin egen inre gestalt får följden att kontrollera andra genom att påpeka och ha åsikter om andras handlingar, tankar och känslor. Jag behöver förstå. Vad skapar handlingarna? När har jag åsikter om andra? Varför? Vad vad skapas det? Hur kan mina känslor och reaktioner vara så annorlunda beroende på vilken relation jag har till den andra människan? För mitt ego existerar.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Skrivpuff 170504: BORTA

Är du helt jävla borta? Han sparkade på stenen framför så det plaskade till i en svart vattenpöl. Spottade och lutade undersidan av armen mot väggen i gångtunneln. Va? Han vände sig om och skrek. Svara då! Hon svarade inte utan lutade sig framåt över sin cykelsadel. Blundade inför sin spegelbild i den våta asfalten. Vågade inte titta upp. Hon visste att han grät under huvtröjan. Ingen mening, inga ord skulle hjälpa eller lindra. Fy fan. Han vände sig om igen och slog knytnäven i den räfflade metallväggen. Hon hörde hans hulkningar, visste inte riktigt om han ville att hon skulle höra dem eller om han försökte dölja det. Tiden hade stannat, känslorna och upplevelsen höll fast dem. En sekund. En till sekund. Nu står vi här. Nu står dom där. Han och hon. En gemensam stig fram till gångtunneln. Vid tunnelns slut skiljs deras vägar för alltid.
En kommentar
Läs mer

Att gömma sig

Fräknarna på kindbenen. Vinden i håret. En tunn knälång bomullskjol som fladdrar lätt när hon går trottoaren fram. Orange strandväska över axeln och mörkbruna riktigt glassiga solglasögon. Hon låser upp porten med sin blinbling-nyckelknippa, i trapphuset på väg upp till lägenhetens ytterdörr kommer det molande trycket från bröstet. Trappstegen blir tyngre och tyngre, innan sista avsatsen har hon stängt av allt. Hon ser att dörren är låst, ändå känner hon på dörrhandtaget samtidigt som hon gräver i väskan efter nyckeln hon just lagt dit. Längst ner bland mobiltelefonen, papper, plånbok, läppglans, necessär, hårborste och anteckningsbok ligger nyckelknippan. Herman verkar inte kommit hem än. Han brukar ha hunnit före henne, börjat med maten och fråga hur hon har haft det. Det knyter sig i magen och hon går in i sovrummet för att byta om. Säckiga byxor och ett för litet linne. Rosa foppatofflor och av med klockan. Ut med linserna, sätta håret i en hästsvans och slänga BHn i tvätten. Hon b...
3 kommentarer
Läs mer

Av alla miljoner ord

Av alla miljoner ord jag skrivit har jag aldrig skrivit något som berör. Något som fick livet att vända. Kanske vänder det en dag. Kanske kommer du närmare dig själv en dag. På restaurangen frågade jag dig vad du skulle gjort annorlunda om du var 15 år igen. Bättre betyg. Inte flyttat med tjejen som bedrog dig till den stora huvudstaden. Jag tänkte. Jag skulle inte bråka och skrika fula ord till mina föräldrar om jag fick vara 15 år och bo hemma igen. Och jag skulle kanske tala om mer vad jag kände. Kanske berätta till min mamma och min pappa när jag var ledsen eller glad. Inte bara vara så arg. Är det försent att skriva ett brev och säga förlåt. Förlåt mamma att jag sa att du var en jävla kärring. Förlåt pappa för att jag kallade dig gubbjävel. Hade jag varit lyckligare idag om jag kanske pratat med er istället. Om jag sagt att jag var ledsen. Om jag sagt att jag var osäker. Om jag sagt att jag gärna ville höra till. Vara med. Vara alla till lags. Få bar betyg och gå på universitet fö...
En kommentar
Läs mer