Efter år av självömkan och grubblerier. Efter sömnlösa ångestfyllda nätter. Efter panikartad jakt på bekräftelse. Efter massor med kloka slutsatser. Efter många modig val. Efter tårar av lycka och tårar av förtvivlan. Jag lever. Jag har levt hela mitt liv. Jag har hela mitt liv kvar att leva. Alla andetag ska andas. Ända tills det sista. Människor jag mött och kommer att möta. Jag kommer bli lurad igen. Jag kommer känna mig lurad igen. Jag kommer gråta igen. Jag hoppas jag kommer känna mig hel och lätt och känna tillfredställelse.
Viktigast av allt är att jag litar på mig själv. Idag. Jag tillåter mina känslor att finnas. Oavsett vad andra säger om dom.
Varför har andra åsikter om ens känslor?
Den egna osäkerheten. Den egna känslomässiga distanseringen.
Att förstå. Att andras åsikter om ens egna känslor egentligen handlar om deras inre liv. Åsikterna, reaktionerna är projiceringar som används när något inuti berörs. Något man är omedveten om. Något som stör, skaver rubbar ens själv.
Behovet att ha kvar sin kontroll. Att inte ha kontakt med sin egen inre gestalt får följden att kontrollera andra genom att påpeka och ha åsikter om andras handlingar, tankar och känslor.
Jag behöver förstå. Vad skapar handlingarna?
När har jag åsikter om andra? Varför? Vad vad skapas det?
Hur kan mina känslor och reaktioner vara så annorlunda beroende på vilken relation jag har till den andra människan?
För mitt ego existerar.
Plötsligt Oväntat Lättnad Som att något inuti förstår. Som att något faller på plats. Varken hjärtat eller hjärnan hänger med. Hjärtat vill göra ont och fortsätta gråta. Hjärnan vill vara arg och hata. Men så någonstans där i djupet, mycket starkare tar en lättnad över. En stor blå ballong fylls. Sköljer över mig. När jag kan se att allt bara var bluff. Från början till oändligheten. Jag känner mig som en vinnare. Jag känner lättnad. Jag förstår det inte ens själv. Som att sår är läkta och det känns ingenting när salt strös i dom. Det är inte ens salt. Det är två andra personer. Som inte alls har med mig att göra. Och jag ser mina ord min text mitt mejl på ett annat sätt. Som att det där inuti har skrivit det åt mig.
Kommentarer
Skicka en kommentar