EGOT

Efter år av självömkan och grubblerier. Efter sömnlösa ångestfyllda nätter. Efter panikartad jakt på bekräftelse. Efter massor med kloka slutsatser. Efter många modig val. Efter tårar av lycka och tårar av förtvivlan. Jag lever. Jag har levt hela mitt liv. Jag har hela mitt liv kvar att leva. Alla andetag ska andas. Ända tills det sista. Människor jag mött och kommer att möta. Jag kommer bli lurad igen. Jag kommer känna mig lurad igen. Jag kommer gråta igen. Jag hoppas jag kommer känna mig hel och lätt och känna tillfredställelse. Viktigast av allt är att jag litar på mig själv. Idag. Jag tillåter mina känslor att finnas. Oavsett vad andra säger om dom. Varför har andra åsikter om ens känslor? Den egna osäkerheten. Den egna känslomässiga distanseringen. Att förstå. Att andras åsikter om ens egna känslor egentligen handlar om deras inre liv. Åsikterna, reaktionerna är projiceringar som används när något inuti berörs. Något man är omedveten om. Något som stör, skaver rubbar ens själv. Behovet att ha kvar sin kontroll. Att inte ha kontakt med sin egen inre gestalt får följden att kontrollera andra genom att påpeka och ha åsikter om andras handlingar, tankar och känslor. Jag behöver förstå. Vad skapar handlingarna? När har jag åsikter om andra? Varför? Vad vad skapas det? Hur kan mina känslor och reaktioner vara så annorlunda beroende på vilken relation jag har till den andra människan? För mitt ego existerar.