Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från december, 2024

Lättnad

Plötsligt Oväntat  Lättnad Som att något inuti förstår. Som att något faller på plats. Varken hjärtat eller hjärnan hänger med. Hjärtat vill göra ont och fortsätta gråta. Hjärnan vill vara arg och hata. Men så någonstans där i djupet, mycket starkare tar en lättnad över.  En stor blå ballong fylls.  Sköljer över mig. När jag kan se att allt bara var bluff. Från början till oändligheten.  Jag känner mig som en vinnare. Jag känner lättnad.  Jag förstår det inte ens själv.  Som att sår är läkta och det känns ingenting när salt strös i dom. Det är inte ens salt.  Det är två andra personer.  Som inte alls har med mig att göra.  Och jag ser mina ord min text mitt mejl på ett annat sätt.  Som att det där inuti har skrivit det åt mig. 

famla

Att famla Famla efter något bestående Famlandet har varit det bestående Med vissa TYPER består famlandet Det blir inget mer Låt den vetskapen vara bestående Keep away from them Famla inte mera Vila tryggt med blicken mot framtiden Vila tryggt mot erfarenheten i dåtiden Att Vila tryggt är motsatsen till famlande  Vila alltid tryggt Här i din egen famn Din egen trygga hamn

ballongen

Skriva varje dag Varenda dag I vissa tillstånd var det lättare att formulera sig än i andra. Nu var det ett andra tillstånd. Men hon hade bestämt sig.  Skriva varje jävla dag. I andra tillstånd var känslorna överväldigande så orden fick liksom inte plats.  Det var som en stor ballong av kaos som fyllde henne och orden trycktes undan.  Kaoset skar på undersidan av huden.  Som vassa glasskärvor. Det gick inte att formulera ord när glasskärvor skär på undersidan av hela huden precis överallt.  Man är upptagen av sina kroppsförnimmelser som man inte alls förstår. Dom är totalt överväldigande. Det är en upprymdhet som inte får utlopp. En känsla av att vara uppjagad men inte förstå varför.  Den måste uppstått för länge länge sedan innan hon hade några ord.  När enda sättet att lindra var att stänga av. Att tro att man dog.  Om hon kunde låta kroppen prata.  Hon la sig stilla och började känna. Tona in. Våga vara. Inte mentalt vilja krypa ur sitt eg...